VARGNATT

Då Freja föddes

var vintermarken nybäddat

lyste fullmånen

över snötunga tallar.

Genom årets kallaste natt

höll även vinden andan,

var initiativet ditt, mitt barn

Ur väggarnas dova ekon

hördes vargen - vrålande -

ensam, sårad och övergiven.

I vinternattens väldiga tystnad

reste du

genom mig

ur mig

till mig, mitt barn!

Sedan var vi

två.

Väggarna andades ut,

snön föll från träden,

månen log -

och stjärnorna blinkade till dig.

Mitt barn.